Everyone makes mistakes, and then you learn from them. If you ever happen to make the same mistake twice, the second time isn’t a mistake. It’s a choice.
Ilskan... ilskan som uppstår när man inser att hela ens värld bara rasar samman.. Rädslan, sorgen..
När jag satt där vid min dator, och kikade runt på facebook.. sen kommer det inlägget, SLASH. In my face.
Alla känner igen känslan när det känns som att någon trycker in sin hand, och ordagrant drar ut hjärtat ur ens bröst..
Så kändes det faktiskt för mig den dagen.. Det var första gången som jag faktiskt inte ringde S och grät, skrek och hotade med att göra slut. Jag bara ignorerade. Jag sa till min bästa vän: jag vill inte höra. Om du ser fler bilder, säg ingenting. Jag vill inte veta. Och de roliga var att S hörde inte av sig till mig heller. Så då sa jag faktiskt till mig själv att "Ja, jag har fan fått nog! Im done with this shit..."
Jag förtjänar bättre! jag KAN få så mycket bättre. Han förtjänar inte mig. Jag hade varit så fruktansvärt snäll mot S, jämt, hela tiden var jag fruktansvärt snäll. Så det är ju inte konstigt att han tror att han kan göra som han vill med mig. Man skiter i Emma lite här lite där, hon finns alltid kvar. Spelar ingen roll vad man gör mot henne. Hon sitter fortfarande kvar som en liten köpek i ett hörn. NEJ! Tänkte jag. Jag har fan fått nog! Jag orkar inget mer, jag var helt slut i hela kroppen. All min energi försvann. Jag orkade inte göra något alls.
Innan jag träffade S var min största hobby att umgås med vänner, träna, jag tränade i stort sett varje dag.
Sen så försvann all energi. Jag orkade ingenting, jag ville inte göra någonting. Jag fastande i någon sorts bubbla att jag inte ville göra något kul alls. Ville typ sitta hemma och tycka synd om mig själv. Men varför ska jag göra det? Varför ska jag sitta hemma och vara ledsen när han är i Alanya med Lotta och myser sönderrrrrrrrr och dricker goda drinkar..?? Varför ska jag ligga hemma och gråta över den idioten? Då är de ju jag som är den största idioten...
Vad svarar man när folk frågar en "Emma, vad har hänt? du brukar alltid le, vara så glad, positiv, ha mycket energi som alltid smittar av sig på alla andra, du vill aldrig göra något längre...?"
Ja nej jag förstör mitt egna liv för jag är så DUM i huvudet som hakat upp min på helt fel person.
Nu har det gått fyra dagar...
Det hade gått fyra hela långa dagar sen jag såg bilden på S och Lotta. Fyra hela dagar sen jag pratade med S sista gången. Även för sista gången också. Jag stod fast i mina tankar... Jag ska lämna han för gott! Jag var bestämd på det. Jag kommer inte backa tillbaka nu. Att ta beslutet är svårt. Men att fullfölja det är tusen miljader gånger svårare.. Men jag hade klarat mig i fyra hela dagar. Det är ju en sjukt bra början!? Tycker jag iallafall.. Jag var stolt över mig själv. Jag hade inte ringt, inga sorgliga sms, (inga hot-sms, puhh..)
Dagarna går... sakta.. Känslan i ens bröstkorg varje gång mobilen ringer.. Varje gång man får sms.. Varje gång någon skriver på facebook. En liten liten önskan i mitt hjärta vill ju att det ska vara S. Jag ville ju att han skulle höra av sig. Varför hörde han inte av sig? Jag hörde ju inte av mig för att han har sårat mig färdigt för en livstid. Inte för att jag inte älskade han. För det gjorde jag! så otroligt mycket. Det gjorde ont i hela mitt hjärta, verkligen inne i hjärtat. hela bröstkorgen sved när jag tänkte på han. Så varför hörde inte han av sig? var han nöjd med Lotta kanske.. Han kanske bestämde sig för att vara med henne, utan att säga till mig bara?
Antagligen!! Annars hade han ju hört av sig!? och undrat varför inte jag hörde av mig.
Jag sa hela tiden "Jag vill inte att S ska höra av sig, jag orkar inte! Jag orkar inte vara ledsen mer".
Men hela mitt hjärta skrek efter S.. Mitt huvud sa Emma be smart. Skit i han.
Men mitt hjärta ville inget hellre än att S skulle komma tillbaka, tillbaka in i mitt varma hjärta, som han hör hemma i.
7 dagar sen nu...
Men mitt hjärta ville inget hellre än att S skulle komma tillbaka, tillbaka in i mitt varma hjärta, som han hör hemma i.
7 dagar sen nu...
Hur kan jag och S inte pratat på sju dagar. 3 alternativ...
1, han har fastnat i ett träd.
2, han har varit och simmat sen blivit uppäten av en haj.
1, han har fastnat i ett träd.
2, han har varit och simmat sen blivit uppäten av en haj.
3, det uppenbarliga... Han har valt Lotta.
Jag hoppades nästan på alternativ två. det hade känt bättre..
Jag försökte inse att det faktiskt var slut mellan mig och S. Det kändes så enkelt att tänka, men direkt någon frågade så svarade jag inte. Jag kunde inte säga det! jag ville, jag ville ju att mina vänner skulle veta om allt. Men jag fick inte fram några ord. Varje gång S kom på tal så försvann mina ord. Jag vet inte, det kanske var för att de kändes för overkligt. Jag trodde att vi skulle vara tillsammans en längre tid kanske. Jag var inte redo att bli lämnad av han.
Tillslut sa jag det.. de blev som en ordspya. Det är slut mellan mig och S. Vi är färdiga. För alltid!
Han kom krypandes
8 dagar senare ringde S från ett annat nummer till mig. Jag svarade (lätt att va efterklok mmm)
Hans röst smälte i mina öron. Jag bara föll i tårar... Vad vill han mig? Allvarligt? Vill han att jag ska bryta ihop och gå in i en vägg eller?
Det kändes som att jag skulle göra det.. Hans ord lät så sanna, allt han sa kändes som att han menade allting till hundra procent. Han sa att han älskade bara mig. Att han bara varit med Lotta den veckan för han fick saker av henne. Han sa att jag visste hur jobbigt det var på vintern för han, knappt något jobb eller pengar.
Som om jag skulle tyckt att de var okej, jaa okej S du får tillåtelse att ha sex med Lotta i en veckans tid så hon kan köpa nya saker till dig. Absolut. Kör hårt. (Önska dig en iphone så vi kan snacka på viber sen)... ELLER?
Jag var så förvirrad.. Vad ville han? ville han ha mig eller?
Nej! jag hade varit så stark hela veckan. Jo visst jag grät mig till söms men fortfarande, jag hade inte hört av mig. Jag kände under hela samtalet bara "I can't breathe". jag ville bara dra mitt huvud under täcket och aldrig komma fram igen. Jag förstår inte hur en människa kan komma under ens skinn på det där viset. Att han kan såra en så otroligt mycket, men ändå så står jag kvar.
Dagen efter så fick jag ett sms som det stod "Snälla älskling, kan du ringa mig? jag måste få prata med dig".
i telefonen så sa S massa saker som fick hela mitt hjärta och vilja sluta pumpa blod bara.. Han var tvungen att vara med mig, för han älskade mig över hela sitt hjärta. Han lovade ännu en gång att lämna Lotta för gott.
Alla mina planer, allt jag sagt under denna veckas tid. vad hände med det? Jag vet inte.. Jag stod fast vid att jag skulle lämna honom en gång för alla! Han kommer aldrig sluta såra mig, fortsätter bara att hoppas och hoppas på något som aldrig kommer att komma tillbaka. Den kärleken jag hade för honom är svår att förklara. Du kan inte beskriva i ord hur mycket en människa betyder för dig.
Alla tankarna försvann.. Allt jag hade sagt.. Allt jag hade trott på. Att jag var stark. Allt försvann
Jag tog hans ord. Jag sa "denna gång ska du lämna henne för gott, jag vill aldrig höra hennes namn igen".
Han lovade.
"No matter what, once in your life, someone will hurt you. That someone will take all that you are, and rip it into small pieces and they won't even watch where the pieces land. But through the breakdown, you will learn that you're strong! And no matter how hard they destroy you, that you can conquer anyone"
Alla mina planer, allt jag sagt under denna veckas tid. vad hände med det? Jag vet inte.. Jag stod fast vid att jag skulle lämna honom en gång för alla! Han kommer aldrig sluta såra mig, fortsätter bara att hoppas och hoppas på något som aldrig kommer att komma tillbaka. Den kärleken jag hade för honom är svår att förklara. Du kan inte beskriva i ord hur mycket en människa betyder för dig.
Alla tankarna försvann.. Allt jag hade sagt.. Allt jag hade trott på. Att jag var stark. Allt försvann
Jag tog hans ord. Jag sa "denna gång ska du lämna henne för gott, jag vill aldrig höra hennes namn igen".
Han lovade.
"No matter what, once in your life, someone will hurt you. That someone will take all that you are, and rip it into small pieces and they won't even watch where the pieces land. But through the breakdown, you will learn that you're strong! And no matter how hard they destroy you, that you can conquer anyone"
Have you ever been so sad you can hardly stand? Lying on the ground, head in your hands. I have
Jag och S var äntligen tillsammans. Vi var lyckligare än någonsin! Jag va på så bra humör hela tiden, och jag visste att INGET kunde stoppa mig! Vi pratade varje dag i telefonen, minst 2 gånger om dagen. Massa söta sms också såklart. Jag visste att han älskade mig så otroligt mycket, så jag visste att han har gjort detta för min skull. han lämnade Lotta för min skull, för han älskar verkligen mig. Det är äkta kärlek mellan oss. Och ingen kunde någonsin komma emellen oss igen. Nu var det vi två emot alla andra.
S var jätterädd hela tiden att tjejer skulle skriva till mig, eller skicka bildbevis. Han ville att jag skulle ta bort på facebook så att man inte skulle kunna skicka meddelanden till mig. Men då sa jag bara att de inte gjorde något om någon gjorde det, jag sa det löser vi då om det väl händer. Jag kommer att lösa det. Vi löser det tillsammans. Han fick mig att lova honom att jag inte skulle göra slut om någon tjej skrev till mig, oavsett hur verkligt det än lät det hon skrev, så fick jag inte lita på henne. Och jag lovade honom det, jag lovade att alltid lita på honom i vått och torrt.
Det var inge större problem för mig, för han var ju äntligen MIN, bara min! som jag hade längtat att ha den känslan. Att han bara var min, och ingen annans. att jag slapp dela han med Lotta. Det var ju det ända jag ville hela tiden. Självklart så bryr jag mig inte då om nån brud skriver nåt lame brev till mig på facebook. Jag hade ju allt jag någonsin velat ha. Och ingen tjej kunde förstöra det.. Men jag tänker INTE ta bort meddelanden på facebook.
Minns det som igår...
Jag satt i min säng och ordagrant rullade mina tummar. Jag hade fruktansvärt tråkigt. Jag visste när S slutade jobba, jag va tvungen att vänta 1 hel timme till innan jag kunde ringa honom. Jag vill ringa NUUUU, satt jag och tänkte. Jag hade så tråkigt. efter 60 långa minuter så ringde jag. Han blev så glad, som alltid när han hörde min röst. Hans röst gjorde mig glad också, hans röst fick mig att vara lugn, när han pratade så kändes det faktiskt som att allt kommer bli okej, allt kommer att bli bra, och jag litade verkligen på S. Han fick mig att känna mig så bekväm med han. Och dääär kom det. Som fick hela min värld att rasa samman, igen!
Lotta kommer till Alanya snart.
"Emma, vad ska jag säga? Vad kan jag göra? Jag kan inte hota Lotta och säga att hon inte får komma hit, ellerhur?" Frågar han mig det seriöst? JOOO de kan du, var det ända jag kunde tänka.
Vafan, ska Lotta komma till Alanya nu? Vad ska jag göra? Ska jag åka ner? nej de kan jag inte. kommer aldrig få ta ledigt från jobbet.. Kan ni fatta att jag seriöst tänkte låtsas ramla och hoppades på att jag skulle bryta min arm, så jag skulle fått åka ner till Alanya samtidigt som Lotta. Att jag seriöst har tänkt den tanken får mig att skämmas över mig själv. Hur jäkla besatt man kan vara av en människa, om han verkligen älskar mig så ska väl han kunna låta bli att vara otrogen? eller? Ska jag behöva genomlida sån smärta som att t ex.(bryta armen) för att få ledigt från jobbet, för att hålla koll på min kurd!? h.j.ä.r.n.t.v.ä.t.t.a.d....t.j.e.j
S försökte hela tiden säga att han kommer inte att träffa Lotta när hon kommer. Han bryr sig inte i att hon kommer vara där. Och om hon kommer till hans arbetsplats så kommer han att säga "Jag älskar bara Emma, det är henne jag vill vara med, om du vill så kan du få prata med henne själv"... Hahah, jo.. IN MY ASS dude. Det kommer du aaaaldrig säga! Sa jag till S. För så mycket visste jag faktiskt. det kommer han inte göra. Men jag hoppades innerligt på att han skulle ignorera henne.
Helg igen... Jag och min vännina skulle hem till min underbara vän samt poleteatcher på poledancing fest. Vi hade längtat så mycket efter det, och äntligen när lördagen kom så var jag på så bra humor.
Vi drack goda drinkar, myste, dansade och hade så kul. Jag testade ringa S för att berätta vad vi gjorde och höra vad han själv gjorde. men hans mobil var avslagen.. Hmm vad nu?
Han har aldrig stängt av sin mobil tidigare i vårt förhållande, så detta var en chock för mig.
Jag skrev till två av hans jobbarkompisar och frågade om det hänt något, och försökte ringa hans bästa vän men hans mobil var också avslagen.. (låter helt desperat, men ringde ett flertal gånger och mobilen var avstängd hela dagen). Så jag blev självklart orolig, har det hänt något? senare mot natten fick jag ett sms "Emma, oroa dig inte. jag mår bra. min mobil är cp. jag älskar dig mest av allt på hela jorden. du är min askim, bara du! ringer imorgon" Hmmm okej? varför kunde jag inte ringa nu? vadå mobilen är cp? Kan man inte ringa den överhuvudtaget eller... Skumt.
Men Ja, som allt annat i vårt förhållande så kom det väl en förklaring till det också.
I fell apart, but got back up again,
And then I fell apart, but got back up again
To battle is the only way we feel alive,
And I fell apart, but got back up again
some things you can't go back to
Jag bad S att göra slut med "Lotta", jag bad på mina bara knän, jag sa till och med "I'm begging you". Jag bad han så många gånger.. Men egentligen, om man kunde ha två flickvänner, och båda var två svaga idioter som aldrig sa nej, aldrig satte stopp, och bara lät allt vara typ som att det faktiskt var okej. Klart man inte vill ändra på det?
Jag önskar bara att jag kunde vart starkare så jag inte hade suttit i denna situation nu. För just nu är faktiskt allt riktigt jobbigt.
I mitt sista inlägg så skrev jag om flera saker, men det jag avslutade med var när han sa första gången att han skulle döda mig. Det kanske är smart om jag fortsätter därifrån. Det är faktiskt en ganska rolig historia, det blev så att jaaa, jag förlät han! och vi blev tillsammans igen. Och nu undrar ni säkert, Hur tänkte du där?
Ja, de ska jag berätta för er! - (Jag tänkte inte alls).
Han intalade mig att han faktiskt hade lovat "Lotta" att ha ett förhållande med henne, och han fick det att låta som att hon skulle typ ta sitt liv ifall han inte höll sitt ord, or something. Det är ju också sjukt, hur jag kunde fortsätta där. Ja de undrar jag också, HUR i hela friden. Men ja, vissa människor är duktiga på att manipulera ens hjärna, och jag är så otroligt lätt manipulerad av S. Han betyder så otroligt mycket för mig, och han har vart en sån stor del av mitt liv den senaste tiden, så min vardag kretsar i princip runt han, känns det som. eller den HAR kretsat runt han, nu försöker jag bara att glömma allt. mitt psyke är inte stark nog att kunna ha han i mitt liv.
Minns 8 oktober som igår
Åttonde oktober så lovade S mig att han skulle lämna Lotta. Han lovade att han älskade mig, att han var bara tillsammans med henne för att han lovat henne, ingen annan anledning. Att han bara älskade mig, att det var mig han skulle skaffa en framtid, barn, familj allt med! Han sa alltid "Didn't i promise to give you a family?".
För att vara mer exakt så lovade han att lämna henne 4 dagar senare, för att vara mer korrekt. Där satt jag och räknade på min fingrar så jag visste exakt vilken dag det var fyra dagar senare..
Tolfte oktober var en fredag. Jag visste inte hur min helg skulle bli, för jag visste inte hur mitt humör skulle vara. Skulle jag vara hjärtkrossad, glad, överlycklig eller där någonstans mittemellan..
Jag gick som vanligt in på S fb och kollade, och ja förhållandet var borta.
Jag minns verkligen hur mitt hjärta började slå fortare, och min mungipa blev stor som en melon.
Jag va lycklig! Jag hade äntligen fått S för mig själv, jävla rövLotta var ur bilden!! jag var så lycklig. Fanns inga ord som kunde beskriva hur glad jag var. Jag åkte med ett stort leende till jobbet. Mina tankar snurrade av lyckotankar. "Jag och S är tillsammans na na na na ha ha".
Som allt annat i mitt liv så är lyckan kortvarig.
Jag ringde till S och sa massa fina saker. Han sa "Och du trodde inte på mig Emma, du trodde inte att jag skulle lämna henne va? Jag sa ju Emma, jag älskar bara dig! jag vill bara vara med dig! Lotta kan inte göra mig lycklig, det är bara du som gör mig lycklig". Jag var ännu mer lycklig. Om de ens gick att bli det..
Jag traskar hem efter jobbet, fortfarande med ett stort leende, kommer hem och har bestämt skypedejt med S. Så loggade in på internet, så kom det upp en liten ide i min hjärna, jag måste ju kolla Lottas fb!? Om hon skrivit någon ledsen dikt om att min pojkvän äntligen lämnat henne. Nej, det hade hon inte.
Men hallå, va? vad händer nu?
När jag går in på Lottas fb så ser jag att hon har fortfarande förhållande med min pojkvän! eller just nu är det ju mer hennes pojkvän än min pojkvän..? Min ilska kom... Jag var såååååååå förbannat arg så jag kunde skrika rakt ut och bara slå något. jag kastade runt lite saker runt om mig. Sen höll jag bara ihop på golvet, i tårar.
Jag ville bara dö, igen. Det var som att allt bara kom tillbaka, i mitt ansikte, som en riktig käftsmäll.
Hur FAN kan S göra såhär mot mig? Igen?? Har han inget hjärta överhuvudtaget? Hur kan en människa vara så kall och inte bry sig om någon annan än sig själv? Jag skickade ett långt sms till S för jag kunde verkligen återigen INTE prata i telefon. jag hade sån gråt i halsen så jag trodde jag skulle svälja min tunga.
mitt sms innehöll många svordomar. Hela mitt huvud typ svämmande över, kunde inte tänka klart. Jag visste knappt vad jag gjorde eller sa.
I don't wanna be a witness to the end of you and me
Lördagen den 13e oktober så skickade jag detta sms till S
"Can't believe that you have done this to me twice now, TWICE. how the fuck can you
do like this? When will this stop? When will it be over? When will we be happy?
Just you and me? S, you are in a relationship to be happy, to smile, to laugh, to make memories.
Not to constantly be upset, hurting and crying.."
I thought love was black and white
That it was wrong or it was right
But you ain't leaving without a fight and I think I am just as torn inside
Cause I don't know who I am, who I am without you.
Natten den 13 oktober så blev jag och S tillsammans igen.
Cut out all the ropes and let me fall
Som säkert några av er funderar över.. Vad hände sen? När jag satt vid facebook, såg med min egna ögon, att min pojkvän som jag älskar så innerligt mycket... har skaffat en annan flickvän, eller en till?
Never say never
Min första reaktion av hela händelsen var självklart tårar.. Många starka ord, väldigt mycket ilska.
Sen övergick nästan ilskan till bara massa tårar, väldigt många kärlekslåtar, har ju självklart en perfekt lista på spotify som gör en sååå mycket gladare... not
S försökte självklart att ringa mig hela tiden, skickade ett väldigt stort antal med sms, och hade en hel del meddelanden på facebook också. Som jag totalt ignorerade, för en dag eller två.
Varför är jag så svag? Det SKA vara ganska uppenbart, om du ser att din pojkvän skaffar en annan flickvän framför dina ögon.... då gör man slut ganska omgående, och bara tatuerar in i pannan "NEVER LOOK BACK".
Men på en skala 1-10, hur svårt är inte det? Ilskan går ju tillslut över, och går över till sorg, besvikelse.. Och den här turken, är väldigt bra på att snacka. Jag tror nästan han kan snacka ur sig i princip vad som helst!? för det var exakt det han lyckades med...
Att vara den "andra" flickvännen...
Den meningen trodde jag nog aldrig i mina 20år gamla dagar skulle behöva säga. Att den personen som jag älskar och prioriterar så högt, skulle såra mig så djupt..
Till slut så la jag mig ner.. Jag ringde upp S, jag grät för han en lång, lång stund. Han grät tillbaka. Han visste ju att han hade gjort fel, självklart, han är inte helt bakom flötet. Men när han börjar säga: "Jag vill bara dö, jag vet inte vad jag ska göra.." Men vafan tror han att jag vill då? Varför har han ens gjort såhär från början? vi var ju superlyckliga! vi var så kära, glada, pratade hela tiden, pratade om framtiden.. Och nu då, vi har ju inte ens en framtid? eller..?
Dagen jag bad S att lämna henne (första gången)
Jag grät... igen. Varför har dom fortfarande förhållande på facebook? Varför i helvete är jag fortfarande tillsammans med han? Nu är det ju bara jag som är patetisk.. inte han. Han sa så bra saker, som fick mig att inte vilja lämna honom. Jag hade fortfarande hopp. Han sa bara att han inte visste vad han ville, inte visste vad han skulle göra. Han kände sig hopplös, helt hopplös.. Jag ville bara att han skulle ha hopp om oss igen, att allt skulle bli som vanligt. Att jag skulle vakna upp helt kallsvettig och bara "Oj var allt en dröm? Awesome back to sleep". Men jag vaknade aldrig. Jag skickade dock ett väldigt jobbigt sms till S, som jag kände i hela mitt hjärta.. Så jag skickade" S, even after all this, i STILL have hope. But there is nothing i can do until you get yours back.." Han hade ju verkligen förlorat hoppet om oss, HUR var det möjligt? Han älskar ju mig.... Han säger varje dag "I wanna grow old with you". Det kan jag ju säga, känns inte som att vi kommer göra.
Men tyvärr så ville ju jag det.. Hur kan det vara så egentligen, att han skaffar en till extra flickvän, men jag sitter och bönar och ber på mina knän att han ska välja mig? Jag skulle bara ha dumpat hans sorry ass från första början. Fått han att vilja ha mig mer än något annat. Men nej, jag satt bara där, tillgänglig 24/7 till S service. När vänner frågade mig "har du fortfarande pojkvän? vad heter han på facebook, vill se han juu!" Jag svarade " hehe neej han använder inte facebook, har bilder på min telefon". Dom kan ju inte kolla hans facebook, där står det ju att han har flickvän, som inte heter Emma... Hur skulle jag förklara bort det?
Det första "Jag ska döda dig"
Alla vet hur man kan bli ibland, när man blir riktigt arg, sen vill man gärna visa det och du sitter och funderar länge på vad du ska göra, som du VET kommer göra din partner arg. För mig, var det ju inte så jättesvårt..
Jag kollade hans facebook, yes förhållandet fortfarande kvar (Vet inte varför jag förväntade mig någon annat).
Så jag valde att göra något som man bara kan göra om man han långdistansförhållande annars är det bara mesigt. men jag gick in på dolda vänförfrågningar där jag har ett antal förfrågningar, och ,började acceptera. Bara killar från alanya samt hans hemstad Mardin. Så när han loggade in på facebook så kom det upp liksom "Emma har blivit vän med mehmetmehemet johnali och 17 andra" .... han blev g.a.l.e.n.. Fick bara ett sms som det stod "ring mig NU", jag ringde sjävklart upp. ungefär såhär löd samtalet
"S:Vafan håller du på med?
E: ja, inte mycket, kollar facebook. S:Kollar facebook, eller blir vän med ALLA på facebook?
E: ehm neej, jag accepterar bara dem som vill vara min vän. Varför inte? S: Det får du inte göra, ta bort alla. Ta bort alla killar också när du ändå håller på.. E: Alla killar? varför det?
S: För jag säger det!!!!!!!!!! (han va riktigt arg) , du ska göra som jag säger emma!
E: Men du har ju förhållande med en annan tjej, får inte jag bli vän med vem jag vill då eller?
Walla Emma jag skojar inte, jag ska döda dig.
Till slut så la jag mig ner.. Jag ringde upp S, jag grät för han en lång, lång stund. Han grät tillbaka. Han visste ju att han hade gjort fel, självklart, han är inte helt bakom flötet. Men när han börjar säga: "Jag vill bara dö, jag vet inte vad jag ska göra.." Men vafan tror han att jag vill då? Varför har han ens gjort såhär från början? vi var ju superlyckliga! vi var så kära, glada, pratade hela tiden, pratade om framtiden.. Och nu då, vi har ju inte ens en framtid? eller..?
Dagen jag bad S att lämna henne (första gången)
Jag grät... igen. Varför har dom fortfarande förhållande på facebook? Varför i helvete är jag fortfarande tillsammans med han? Nu är det ju bara jag som är patetisk.. inte han. Han sa så bra saker, som fick mig att inte vilja lämna honom. Jag hade fortfarande hopp. Han sa bara att han inte visste vad han ville, inte visste vad han skulle göra. Han kände sig hopplös, helt hopplös.. Jag ville bara att han skulle ha hopp om oss igen, att allt skulle bli som vanligt. Att jag skulle vakna upp helt kallsvettig och bara "Oj var allt en dröm? Awesome back to sleep". Men jag vaknade aldrig. Jag skickade dock ett väldigt jobbigt sms till S, som jag kände i hela mitt hjärta.. Så jag skickade" S, even after all this, i STILL have hope. But there is nothing i can do until you get yours back.." Han hade ju verkligen förlorat hoppet om oss, HUR var det möjligt? Han älskar ju mig.... Han säger varje dag "I wanna grow old with you". Det kan jag ju säga, känns inte som att vi kommer göra.
Men tyvärr så ville ju jag det.. Hur kan det vara så egentligen, att han skaffar en till extra flickvän, men jag sitter och bönar och ber på mina knän att han ska välja mig? Jag skulle bara ha dumpat hans sorry ass från första början. Fått han att vilja ha mig mer än något annat. Men nej, jag satt bara där, tillgänglig 24/7 till S service. När vänner frågade mig "har du fortfarande pojkvän? vad heter han på facebook, vill se han juu!" Jag svarade " hehe neej han använder inte facebook, har bilder på min telefon". Dom kan ju inte kolla hans facebook, där står det ju att han har flickvän, som inte heter Emma... Hur skulle jag förklara bort det?
Det första "Jag ska döda dig"
Alla vet hur man kan bli ibland, när man blir riktigt arg, sen vill man gärna visa det och du sitter och funderar länge på vad du ska göra, som du VET kommer göra din partner arg. För mig, var det ju inte så jättesvårt..
Jag kollade hans facebook, yes förhållandet fortfarande kvar (Vet inte varför jag förväntade mig någon annat).
Så jag valde att göra något som man bara kan göra om man han långdistansförhållande annars är det bara mesigt. men jag gick in på dolda vänförfrågningar där jag har ett antal förfrågningar, och ,började acceptera. Bara killar från alanya samt hans hemstad Mardin. Så när han loggade in på facebook så kom det upp liksom "Emma har blivit vän med mehmetmehemet johnali och 17 andra" .... han blev g.a.l.e.n.. Fick bara ett sms som det stod "ring mig NU", jag ringde sjävklart upp. ungefär såhär löd samtalet
"S:Vafan håller du på med?
E: ja, inte mycket, kollar facebook. S:Kollar facebook, eller blir vän med ALLA på facebook?
E: ehm neej, jag accepterar bara dem som vill vara min vän. Varför inte? S: Det får du inte göra, ta bort alla. Ta bort alla killar också när du ändå håller på.. E: Alla killar? varför det?
S: För jag säger det!!!!!!!!!! (han va riktigt arg) , du ska göra som jag säger emma!
E: Men du har ju förhållande med en annan tjej, får inte jag bli vän med vem jag vill då eller?
Walla Emma jag skojar inte, jag ska döda dig.
We won't say our goodbyes, you know it's better that way. We won't break, We won't die.
Jag ska skriva fortsättningen, jag lovar! Bara det att jag har ett påfrestande jobb som jag måste åka till hela tiden! Men jag lovar, jag ska skriva fortsättningen ikväll.. Jag vill bara skriva en sak som jag var lite otydlig med i förra inlägget, de sista inlägget jag skrev var inte i nutid, de var ca 1 månad sen som allt det hände.
Så kvällens inlägg kommer handla om den senaste månaden och jag hoppas jag även kommer skriva lite om dagens läge, beror helt på hur sent klockan blir.
Måste bara skriva en sak till...:)
Vill tacka ALLA er som läser min blogg, får en hel del söta kommentarer/sms av många, det värmer så otroligt mycket måste jag säga.. NI är bäst.
I tried to paint you a picture,
The colours were all wrong.
Black and white didn't fit you,
And all along
You were shaded with patience,
You're strokes of everything
That I need just to make it
And I believe that
Time to tare you apart
but it wont break
Everything that you are,
You are
If you really loved the first one, you wouldn't fall for the second one
När man träffar någon, som man känner att man kan typ dö för.. att man verkligen kan göra vad som helst för den personen, nästan så att jag blir lite rädd för mig själv ibland..
Jag önskar...
Jag önskar att jag bara hade vänt ryggen åt S när jag såg att han kommenterade, skrev, gillade och pratade med andra tjejer. bara vända ryggen och gå. men självklart så gjorde jag ju inte det.. svag som jag är.
Under en kort tid, var allt så perfekt, nästan så att man väntar på att ett stort bakslag ska komma, för man känner att det är för bra för att vara sant.. Och de kom också, en vacker dag..
De första bråket...
egentligen, sjukt patetiskt bråk, men småsaker,som t.ex att han inte vill att jag ska dricka alkohol när jag är i Oslo, för då vet han inte vad jag gör, om killar flörtar med mig så kan han inte "skydda" mig. Sånt där som man oftast bråkar om när man har distansförhållande.. Men jag har ju självklart någon slags självbehärskning(!?).
Under en kort tid, var allt så perfekt, nästan så att man väntar på att ett stort bakslag ska komma, för man känner att det är för bra för att vara sant.. Och de kom också, en vacker dag..
De första bråket...
egentligen, sjukt patetiskt bråk, men småsaker,som t.ex att han inte vill att jag ska dricka alkohol när jag är i Oslo, för då vet han inte vad jag gör, om killar flörtar med mig så kan han inte "skydda" mig. Sånt där som man oftast bråkar om när man har distansförhållande.. Men jag har ju självklart någon slags självbehärskning(!?).
Men iallafall, jag var mycket bestämt på att jag skulle ut och dansa med mina jobbarkompisar, och stod fast vid det. Jag tänkte "jag ska INTE låta han vinna detta".. jag står stenhårt fast vid att vi ska UT och dansa.. PUNKT.
Vi går ut och dansar! Det va suuuperkul. Alla hade jätteroligt, men en liten del av mig fick superdåligt samvete, vet inte varför egentligen, varför skulle jag ha dåligt samvete? Jag har ju inte gjort någonting fel. jag måste ju få leva ett normalt liv, jag älskar han otroligt mycket, finns ingen anledning att jag skulle vara otrogen. Jag väljer att avsluta min kväll lite tidigare än mina vänner, går och hämtar ut min jacka, bestämmer mig för att lägga ner stridsyxan.
Vi går ut och dansar! Det va suuuperkul. Alla hade jätteroligt, men en liten del av mig fick superdåligt samvete, vet inte varför egentligen, varför skulle jag ha dåligt samvete? Jag har ju inte gjort någonting fel. jag måste ju få leva ett normalt liv, jag älskar han otroligt mycket, finns ingen anledning att jag skulle vara otrogen. Jag väljer att avsluta min kväll lite tidigare än mina vänner, går och hämtar ut min jacka, bestämmer mig för att lägga ner stridsyxan.
Jag minns verkligen hur jag tänkte.................."Okeeej jag ger mig först, jag orkar inte bråka om småsaker, han är mitt allt ju" ringer ca två gånger för att ja, berätta att jag vill avsluta natten som två kära personer som vi faktiskt är! sista gången svarade han, och började säga: "Älskling, jag är så ledsen, jag kan förklara".
eeh,? förklara vaaad exakt? du måste vara lite mer specifik nu.. jag svarade: Ja förklara! (fattade ju självklart inte vad han snackade om, men fick en känsla att han skulle berätta ganska omgående)
"Älskling lyssna, det betyder ingenting, jag lovade henne, jag va så arg på dig, jag lovade henne men jag lovar jag ska ta bort det på en gång"
Jag greps av panik!!! Och la på telefonen i samma ögonblick, för jag kunde verkligen inte prata. Jag minns verkligen hur mitt hjärta började slå snabbare. lovat, henne, vem är henne? vem var hon? vem har han lovat att göra vad med? Jag fattade ingenting.
Den kvällen sprang jag ensam genom slottsparken, för att komma hem fort, ville bara hem och gråta, fast jag visste ju knappt vad jag grät över, visste bara att Ja, jag kommer bli sårad, igen!
Det första jag gör när jag kommer hem är att slänga mig i sängen och gråter. Jag visste ju inte vad jag grät över ännu, men jag visste att jag skulle få veta snart. Jag loggade in på facebook.. och där var det... i princip det värsta som skulle kunna hända en kär människa.
S har nu skaffat förhållande med (blabla).
Det kändes ungefär som att någon högg mig i magen, samtidigt som den drog ut mitt hjärta ur min bröstkorg. Har min pojkvän, som jag pratar med varje dag, som säger att han älskar mig mer än sitt liv, som jag älskar så oerhört mycket, skaffat förhållande med en annan tjej?
eeh,? förklara vaaad exakt? du måste vara lite mer specifik nu.. jag svarade: Ja förklara! (fattade ju självklart inte vad han snackade om, men fick en känsla att han skulle berätta ganska omgående)
"Älskling lyssna, det betyder ingenting, jag lovade henne, jag va så arg på dig, jag lovade henne men jag lovar jag ska ta bort det på en gång"
Jag greps av panik!!! Och la på telefonen i samma ögonblick, för jag kunde verkligen inte prata. Jag minns verkligen hur mitt hjärta började slå snabbare. lovat, henne, vem är henne? vem var hon? vem har han lovat att göra vad med? Jag fattade ingenting.
Den kvällen sprang jag ensam genom slottsparken, för att komma hem fort, ville bara hem och gråta, fast jag visste ju knappt vad jag grät över, visste bara att Ja, jag kommer bli sårad, igen!
Det första jag gör när jag kommer hem är att slänga mig i sängen och gråter. Jag visste ju inte vad jag grät över ännu, men jag visste att jag skulle få veta snart. Jag loggade in på facebook.. och där var det... i princip det värsta som skulle kunna hända en kär människa.
S har nu skaffat förhållande med (blabla).
Det kändes ungefär som att någon högg mig i magen, samtidigt som den drog ut mitt hjärta ur min bröstkorg. Har min pojkvän, som jag pratar med varje dag, som säger att han älskar mig mer än sitt liv, som jag älskar så oerhört mycket, skaffat förhållande med en annan tjej?
Definition of stupid....
the definition of stupid: Knowing the truth, seeing the truth but still believing the lies...
Ja, det kan man alltså kalla mig dum då. Alla får gärna göra det.
Har så sjukt mycket innom mitt bröst som jag bara vill få ut. Men hur berättar man sådana sjuka som jag vill berätta? Hur börjar man... Vart börjar man?
The first time you fall in love, it changes your life forever, and no matter how hard you try, that feeling never goes away
