När man träffar någon, som man känner att man kan typ dö för.. att man verkligen kan göra vad som helst för den personen, nästan så att jag blir lite rädd för mig själv ibland..

Jag önskar...

Jag önskar att jag bara hade vänt ryggen åt S när jag såg att han kommenterade, skrev, gillade och pratade med andra tjejer. bara vända ryggen och gå. men självklart så gjorde jag ju inte det.. svag som jag är.

Under en kort tid, var allt så perfekt, nästan så att man väntar på att ett stort bakslag ska komma, för man känner att det är för bra för att vara sant.. Och de kom också, en vacker dag..

De första bråket...
egentligen, sjukt patetiskt bråk, men småsaker,som t.ex att han inte vill att jag ska dricka alkohol när jag är i Oslo, för då vet han inte vad jag gör, om killar flörtar med mig så kan han inte "skydda" mig. Sånt där som man oftast bråkar om när man har distansförhållande.. Men jag har ju självklart någon slags självbehärskning(!?).

Men iallafall, jag var mycket bestämt på att jag skulle ut och dansa med mina jobbarkompisar, och stod fast vid det. Jag tänkte "jag ska INTE låta han vinna detta".. jag står stenhårt fast vid att vi ska UT och dansa.. PUNKT.

Vi går ut och dansar! Det va suuuperkul. Alla hade jätteroligt, men en liten del av mig fick superdåligt samvete, vet inte varför egentligen, varför skulle jag ha dåligt samvete? Jag har ju inte gjort någonting fel. jag måste ju få leva ett normalt liv, jag älskar han otroligt mycket, finns ingen anledning att jag skulle vara otrogen. Jag väljer att avsluta min kväll lite tidigare än mina vänner, går och hämtar ut min jacka, bestämmer mig för att lägga ner stridsyxan.

Jag minns verkligen hur jag tänkte.................."Okeeej jag ger mig först, jag orkar inte bråka om småsaker, han är mitt allt ju" ringer ca två gånger för att ja, berätta att jag vill avsluta natten som två kära personer som vi faktiskt är! sista gången svarade han, och började säga: "Älskling, jag är så ledsen, jag kan förklara".
eeh,? förklara vaaad exakt? du måste vara lite mer specifik nu.. jag svarade: Ja förklara! (fattade ju självklart inte vad han snackade om, men fick en känsla att han skulle berätta ganska omgående)

"Älskling lyssna, det betyder ingenting, jag lovade henne, jag va så arg på dig, jag lovade henne men jag lovar jag ska ta bort det på en gång"

Jag greps av panik!!! Och la på telefonen i samma ögonblick, för jag kunde verkligen inte prata. Jag minns verkligen hur mitt hjärta började slå snabbare. lovat, henne, vem är henne? vem var hon? vem har han lovat att göra vad med? Jag fattade ingenting.

Den kvällen sprang jag ensam genom slottsparken, för att komma hem fort, ville bara hem och gråta, fast jag visste ju knappt vad jag grät över, visste bara att Ja, jag kommer bli sårad, igen!

Det första jag gör när jag kommer hem är att slänga mig i sängen och gråter. Jag visste ju inte vad jag grät över ännu, men jag visste att jag skulle få veta snart. Jag loggade in på facebook.. och där var det... i princip det värsta som skulle kunna hända en kär människa.
S har nu skaffat förhållande med (blabla).
Det kändes ungefär som att någon högg mig i magen, samtidigt som den drog ut mitt hjärta ur min bröstkorg. Har min pojkvän, som jag pratar med varje dag, som säger att han älskar mig mer än sitt liv, som jag älskar så oerhört mycket, skaffat förhållande med en annan tjej?