Jag önska att jag kunde skriva att förra inlägget var det sista jag hörde från S. Att jag aldrig pratade med han igen efter den händelsen. Att jag bara skrev ett sms och bad han dra till venus och aldrig komma tillbaka igen.

 

Men de hände självklart inte...
Jag blev helt kall... de svartnade liksom för mina ögon. Jag försökte stänga av mina känslor precis som han uppenbarligen hade gjort eftersom han kan ju inte ha brytt sig ett skit om mig när han satt och gjorde en ny hotmail för att sen kunna göra en ny facebook, så han kunde ha förhållande med mig och Lotta samtidigt, lura in oss i någon sjuk kärlek som inte ens är sann. För det är den ju inte? ingen människa kan göra på detta vis medvetet, mot en annan människa. Så jag struntade i det, i S, i allt. Jag tänkte bara "Jaha, om det är så han vill ha det".

Jag ringde iallafall S och sa såhär: "Låt mig prata i en minut, jag trodde jag betydde något för dig, att jag var något för dig, men allt du har sagt att du har gjort, gjort för mig, allt var bara en lögn. Jag hoppas du är nöjd med ditt liv och kommer fortsätta ditt liv med Lotta, och jag hoppas verkligen från mitt innersta ben i kroppen att ni två blir lyckliga, för du förtjänar det S. Ta hand om dig.."
Jag lovar er, ni skulle hört hur förvirrad lilla S lät där. han förstod ingenting, han trodde verkligen att han skulle kunna skaffa en till facebook, och att INGEN av hans vänner på hans nya facebook känner mig, att ingen skulle berätta för mig. Den människan.... alltså, jag finner verkligen INGA ord.


Kan ni förstå att när S fick veta att jag gjort och sagt allt detta var när jag insåg att han skaffat ny fb, de första han sa var: "Who told you?"
Spelar det verkligen någon roll??? vem som berättade.. herregud. Jag blir helt förstörd. Jag ville bara dra mig under ett täcke och aldrig komma fram igen, någonsin.....

Jag hade turen med mig nu faktiskt, min bästa bästa bästa vän från turkiet skulle komma och hälsa på mig, E!! äntligen så skulle han komma, jag behövde de stödet och den axeln att mysa med.. Men det uppskattades inte lika mycket från S sida kanske, men det struntade jag fullstädigt i.

E hjälpte tillochmed mig att skriva ett riktigt fult sms på turkiska, som inte var snällt, men var något av det han gjort mot mig snällt då? nej knappast. något åt detta håll bestod smset av... "Ring aldrig mig igen, jag vill inte ha med dig att göra, jag hoppas du dör." typ. Vad skulle jag säga som skulle få han att lägga ned. Alltså, han hade ju förfan valt Lotta, varför kunde han inte bara vara lycklig med henne då?? Jag fattade inte...
S fortsatte ju såklart att ringa, så jag sa till han att jag och E skulle sova, vi hörs sen.. Det han sa kan bara skrivas på engelska KAN inte översättas till svenska.. "Tell E that you have boyfriend his name is S**** and he loves me and I love him.." Hur kan en människa leva i sån förnekelse, bara inte inse att det är över nu. Game over bitch. Jag var färdig, men det spelade ju ingen roll hur länge han höll på, jag skulle aldrig falla tillbaka iallafall. Så mycket jag gått igenom, för den där idioten, INGET är värt så mycket, det kan jag lova. Buh.

Vi var inte tillsammans längre, jag hade gjort klart för S att det var helt slut mellan oss, det kommer aldrig bli något mer. Någonsin, oavsett om han lämnade Lotta eller inte.
Jag var färdig. Jag orkade verkligen inget mer, men han gav inte upp. Jag fick skriva sms varje dag om att han skulle sluta ringa, han skrev hela tiden på fb osv och jag är för svag, jag skulle bara blockerat han och bytt nummer men jag klarar inte av sånt. Jag var så svag i mitt sinne när de gällde S så de enda jag visste som kändes rätt för tillfället var att ja jag, S och Lotta kommer leva lyckliga i all framtid.. yes.. awesome.

En kväll...

Så satt jag fast igen, på ett litet ögonblick så hade S all min uppmärksamhet...
Han pratade på om hur han kände sig vilsen inuti. Han visste att han sårat mig, han visste att han hade gjort fel.  Vi pratade i flera timmar. Och jag kan säga, det har aldrig känt så skönt i hela mitt liv. Jag blev helt chockad av hur och vad S kunde säga. När jag lyssnade på han så insåg jag att han är ingen dålig människa, han är inte det, han är bara vilsen, snälla han är 19 år gammal han vet ingenting om livet, varken jag eller Lotta heller.
Men hur går man vidare då? Han har sårat mig så otrolig, han vet om det själv, han är ledsen, jag kommer aldrig bli tillsammans med han igen, men Lotta vet ingenting. osv osv osv.

S är ingen dålig människa, han är bara en vilsen själ.

Maja kommer in i mitt rum och ropar: Lägg på han förtjänar inte ens att andas här.
Det ända jag kan svara är att : Nej, detta är det bästa samtalet jag haft med S någonsin, jag tror att detta är första gången han är 100% ärlig med mig, och det kändes som en sån otrolig lättnad. Hur kan jag klicka ett sånt samtal? hur kan jag skrika på en sån människa? Det kunde jag inte. Jag tackade S för allt, han har sårat mig men även lyft upp mig, han har krossat mig men allt detta gör mig till en starkare människa idag. Jag ser människor på ett annat vis, jag kan tänka twice innan jag litar på somliga människor igen, jag har lärt mig mycket om känslor, långdistans, kommunikation på olika språk, religioner och massa massa annat!

Jag är tacksam för mycket men ledsen för mer. Fast även de samtalet var ju tvungen att ta slut, när jag valde att avsluta det så sa jag till S att jag inte klarade mer, jag ville inte ha han mer. Jag var tvungen att tänka på mig själv, jag mådde så fruktansvärt dåligt så jag ville varken gå till jobbet, träna, träffa vänner ingenting. Jag hade ingen lust till något kvar, så jag var tvungen att göra det, jag visste att det var dags nu..
Det sista S sa till mig var "Okey, i guess Lotta loves me more then you, then.."
Är det konstigt att det känns som det eller? Hon vet ju för fan ingenting!! Jag vet ju allt! Hon tror ju hon liver nå jäkla lyxpyx förhållande med en turk som älskar henne mer än vad han älskar sitt liv, njaae inte riktigt så är det kära du. Men det är inte jag som ska berätta det för henne, det har inget med mig att göra egentligen. Hon kommer också att inse sanningen en dag. Jag önskar henne allt gott, verkligen.

Men efter detta så slutade jag att svara på S, jag ringde aldrig tillbaka, svarade inte på sms osv. Och det lönade sig faktiskt, för att S slutade att höra av sig efter ett tag..

(Jag vet inte om jag skrivit det innan i bloggen eller om jag glömt det, men jag och S planerade ju en resa ihop till Alanya över nyår. Som jag självklart inte tänkte ställa in pågrund av detta, för jag behövde semester!!)

I början av December så fråga S mig om jag fortfarande ville vara tillsammans med han på nyår, ja alltså man blir chockad av han ibland, vi hade gjort helt slut så kommer han med en sån fråga. Iallafall, Jag svarade såklart nej. Några dagar innan den 25dec (dagen vi skulle åka) så började S ringa igen.

Jag ville så gärna ha semester från jobbet, jag längtade såååå otroligt för att få komma bort!

Men snälla, va gav jag mig in på nu? Jag visste ju att S skulle vara i Alanya,

och hörrni, de har hänt en hel del på mina två veckor i Alanya som jag verkligen vill berätta NU. Men jag är så fruktansvärt trött så måste sova nu, men jag lovar jag ska skriva klart om dem två veckorna i Alanya imorgon så vi äntligen kan komma till Nutid, jag längtar!!!

Godnatt alla fina;*

Time stands still
Beauty in all she is
I will be brave
I will not let anything take away