some things you can't go back to



Jag bad S att göra slut med "Lotta", jag bad på mina bara knän, jag sa till och med "I'm begging you". Jag bad han så många gånger.. Men egentligen, om man kunde ha två flickvänner, och båda var två svaga idioter som aldrig sa nej, aldrig satte stopp, och bara lät allt vara typ som att det faktiskt var okej. Klart man inte vill ändra på det?
Jag önskar bara att jag kunde vart starkare så jag inte hade suttit i denna situation nu. För just nu är faktiskt allt riktigt jobbigt.

I mitt sista inlägg så skrev jag om flera saker, men det jag avslutade med var när han sa första gången att han skulle döda mig. Det kanske är smart om jag fortsätter därifrån. Det är faktiskt en ganska rolig historia, det blev så att jaaa, jag förlät han! och vi blev tillsammans igen. Och nu undrar ni säkert, Hur tänkte du där?

Ja, de ska jag berätta för er! - (Jag tänkte inte alls).

Han intalade mig att han faktiskt hade lovat "Lotta" att ha ett förhållande med henne, och han fick det att låta som att hon skulle typ ta sitt liv ifall han inte höll sitt ord, or something. Det är ju också sjukt, hur jag kunde fortsätta där. Ja de undrar jag också, HUR i hela friden. Men ja, vissa människor är duktiga på att manipulera ens hjärna, och jag är så otroligt lätt manipulerad av S. Han betyder så otroligt mycket för mig, och han har vart en sån stor del av mitt liv den senaste tiden, så min vardag kretsar i princip runt han, känns det som. eller den HAR kretsat runt han, nu försöker jag bara att glömma allt. mitt psyke är inte stark nog att kunna ha han i mitt liv.


Minns 8 oktober som igår
Åttonde oktober så lovade S mig att han skulle lämna Lotta. Han lovade att han älskade mig, att han var bara tillsammans med henne för att han lovat henne, ingen annan anledning. Att han bara älskade mig, att det var mig han skulle skaffa en framtid, barn, familj allt med! Han sa alltid "Didn't i promise to give you a family?". 
För att vara mer exakt så lovade han att lämna henne 4 dagar senare, för att vara mer korrekt. Där satt jag och räknade på min fingrar så jag visste exakt vilken dag det var fyra dagar senare..
Tolfte oktober var en fredag. Jag visste inte hur min helg skulle bli, för jag visste inte hur mitt humör skulle vara. Skulle jag vara hjärtkrossad, glad, överlycklig eller där någonstans mittemellan..

Jag gick som vanligt in på S fb och kollade, och ja förhållandet var borta.
Jag minns verkligen hur mitt hjärta började slå fortare, och min mungipa blev stor som en melon.
Jag va lycklig! Jag hade äntligen fått S för mig själv, jävla rövLotta var ur bilden!! jag var så lycklig. Fanns inga ord som kunde beskriva hur glad jag var. Jag åkte med ett stort leende till jobbet. Mina tankar snurrade av lyckotankar. "Jag och S är tillsammans na na na na ha ha".

Som allt annat i mitt liv så är lyckan kortvarig.

Jag ringde till S och sa massa fina saker. Han sa "Och du trodde inte på mig Emma, du trodde inte att jag skulle lämna henne va? Jag sa ju Emma, jag älskar bara dig! jag vill bara vara med dig! Lotta kan inte göra mig lycklig, det är bara du som gör mig lycklig". Jag var ännu mer lycklig. Om de ens gick att bli det..
Jag traskar hem efter jobbet, fortfarande med ett stort leende, kommer hem och har bestämt skypedejt med S. Så loggade in på internet, så kom det upp en liten ide i min hjärna, jag måste ju kolla Lottas fb!? Om hon skrivit någon ledsen dikt om att min pojkvän äntligen lämnat henne. Nej, det hade hon inte.

Men hallå, va? vad händer nu?
När jag går in på Lottas fb så ser jag att hon har fortfarande förhållande med min pojkvän! eller just nu är det ju mer hennes pojkvän än min pojkvän..? Min ilska kom... Jag var såååååååå förbannat arg så jag kunde skrika rakt ut och bara slå något. jag kastade runt lite saker runt om mig. Sen höll jag bara ihop på golvet, i tårar.
Jag ville bara dö, igen. Det var som att allt bara kom tillbaka, i mitt ansikte, som en riktig käftsmäll.
Hur FAN kan S göra såhär mot mig? Igen?? Har han inget hjärta överhuvudtaget? Hur kan en människa vara så kall och inte bry sig om någon annan än sig själv? Jag skickade ett långt sms till S för jag kunde verkligen återigen INTE prata i telefon. jag hade sån gråt i halsen så jag trodde jag skulle svälja min tunga.
mitt sms innehöll många svordomar. Hela mitt huvud typ svämmande över, kunde inte tänka klart. Jag visste knappt vad jag gjorde eller sa.


I don't wanna be a witness to the end of you and me

Han bad på sina knän denna gång, han bad mig att förlåta honom. Han sa att han inte kunde leva utan mig. Och jag sa bara att det kommer han att få göra. för jag orkade inge mer. Jag sa hela tiden att jag var för trött för det här. Jag orkar inte bli tårögd varje gång jag loggade in på facebook. Hur fan ska jag klara mig ur detta? Detta tar seriöst död på mig. eller mitt psyke iallafall. Jag mådde så otroligt dåligt, och det ända jag kunde tänka på var att efter allt detta, ville jag fortfarande att han skulle lämna Lotta.

Lördagen den 13e oktober så skickade jag detta sms till S
"Can't believe that you have done this to me twice now, TWICE. how the fuck can you
do like this? When will this stop? When will it be over? When will we be happy?
Just you and me? S, you are in a relationship to be happy, to smile, to laugh, to make memories.
Not to constantly be upset, hurting and crying.."


I thought love was black and white
That it was wrong or it was right
But you ain't leaving without a fight and I think I am just as torn inside

Cause I don't know who I am, who I am without you.


Natten den 13 oktober så blev jag och S tillsammans igen.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0