Idag är en sån här dag att jag inte ens vet vad jag ska börja skriva, för det är en hel del som hänt som jag inte berättat. Imorgon har vi varit hemma i två veckor, och på dessa två veckor har jag blivit indragen återigen med S, blivit dumpad all over again, och blivit indragen igen. Hur? Ja, det vet jag inte ens själv.

Att jag ens funderat på att ta tillbaka han är ju sinnessjukt, och något jag inte vågat berätta för något förutom min rumskompis. För alla andra skulle tycka att jag var helt dum i huvudet. Jag vet att det är dumt och jag fattar inte heller varför jag ens försöker, kan inte ens förklara här på bloggen varför riktigt och ändå så behöver jag bara titta in i en dataskärm, och inte i ett par ögon.

Honestly only

2013-01-08, VARFÖR! Varför skulle jag svara första gången han ringde? varför skulle jag ringa han upp han senare? jag kunde bara ignorerat, men nej absolut inte.

Det slutar med att han drar in mig i den där sjuka cirkeln igen, försöker övertyga mig om att det är bara mig han älskar, han kommer alltid älska mig. Han säger så mycket fina saker som han vet gör mig knäsvag, jag kan knappt motstå att... skriva något tillbaka. Jag ser att allt från hans facebook är borttagen, bilder, förhållande med Lotta, allt är borta. What? Va händer. är det slut mellan dom på riktigt nu eller? Då kommer han självklart till mig, för Emma sitter ju bara och väntar på att S ska bli tillgänglig, S visslar och Emma springer. Och inte blev det annorlunda denna gång heller. För en dag eller två funderade jag mycket på min och S framtid, om vi hade något överhuvudtaget när det gäller tillit. Det har vi ju inte! Han kommer aldrig att vara ärlig, han kommer ALDRIG hålla sig till en och samma tjej, och det vet jag innerst inne. Om han inte ens kan hålla sig till sin flickvän på vintertid, hur ska han kunna göra det på sommarsäsongen? ha ha. Troligtvis NOT.

När det inte finns något tillit överhuvudtaget så är det svårt att ens börja något igen, och jag visste ju att Lotta inte var ute ur bilden helt heller, så jag bara väntade på att något skulle hända igen.

Två dagar funderade jag på om jag skulle bli tillsammans med han igen, bara släppa alllt jag har byggt upp, eller försökt byggt upp så länge, efter alla fina styrkande kommentarer, samtal, mail, sms allt är så fint, och stöttande, men för de två dagarna så var jag redo att total ignorera allt. Bara lyssna på allt S sa och inte bry mig om någon annan. För enligt han var det "ingen som förstod oss, och jag förstod inte ens han" Nej de har han ju rätt i. Det är ingen som förstår oss och jag förstår verkligen inte han. No secret at all.

2013-01-14  17.00
Fick störtirriterande många mail av honom när jag var på jobbet. Älskling, hur går det, jag saknar dig, jag älskar dig, ring mig, hallå?, va gör du, svara mig, are you ok? la la la la. Jag smög iväg och ringde upp, för bestämde jag mig för att va lite sur (minns inte ens varför nu) men det slutade med att min chef höll på att ringa till mig, för han visste ju inte vart jag var, för då hade vi pratat i nästan 20 minuter. OPS. Allt var bra, han sa att han ville försöka igen osv. När jag satt på t-banan påväg hem så satt jag och tänkte i min lilla huvud hur mitt liv skulle bli om jag sa Ja till S om att försöka igen. Men det kändes ju redan som att jag sagt ett svagt ja redan eftersom vi höll på att smsa, ringa, maila, det skulle jag ju inte ha gjort egentligen. det var som att säga Ja, lets try again när jag egentligen visste att jag aldrig skulle kunna få det att fungera.

När jag kom hem kl 23.00 fick jag bara ett mail som löd som cirka "min kompis är så ledsen han säger att det är du som har bloggen alanyaplayers och jag tror på han. jag kan inte vara tillsammans med någon som har gjort den." ööööööööh, okej. Jag vet inte vad som är mest irriterande, att han tror att jag har gjort den bloggen, eller att jag känner den känslan att han dumpat mig igen. Jag tyckte de va så dumt så jag orkade inte ens fortsätta diskutera.
Varför ens fortsätta en diskussion som får dig att seriöst vilja dunka sönder ditt huvud mot en vägg?
Om han seriöst trodde det, så ja då finns det ingenting jag kan säga om saken, det är hans val.
Sen sa han att han inte kunde lita på mig, och då blev jag så fruktansvärt irriterad för när man vet innerst inne att man verkligen inte har gjort det han påstår, och kan inte förklara på ett bättre vis än jag redan gjort, då svider det innombords. Jag vill inte att han ska tro att jag har skrivit så om folk, hade det varit något annat han hade påstått som inte var sant då hade jag bara skrivit ha ha ho ho lol. hejdå. Men detta är ju fortsatt ett litet känsligt ämne tanke på hur många namn som är nämnda där på den bloggen osv och det sista jag vill är att folk ska tro att det är jag! Fast nu har dom väl funnit ut vem det var såg jag på någon fb-sida, men anyway!
S slutade att skriva till mig, inga fler samtal, inget, det var helt tyst.

En del av mig tyckte det va skönt, en annan liten del tyckte det kändes som att övergett mig ännu en gång. Jag var fortfarande förvirrad om hur jag kände eller tyckte om saken. Men det var väl för det bästa, antar jag..

2013-01-18
Har precis blivit färdig på jobb, ska åka hemåt. Har fått ett ganska långt mail. Av S.
"Jag älskar bara dig, jag vill bara ha dig. du är mitt allt. jag kan inte leva utan dig. la la la och massa mer!
Sen skrev han de ultimala.. "Vill du ha mig?" jag blev helt tyst. Han skrev hallå hallå answer me.

Men jag hade ingenting att svara, jag visste inte vad jag skulle svara. Efter många om och men så svarade jag "jag har alltid velat haft dig, dum som jag är, men du kommer alltid att välja Lotta framför mig"

Då skrev han happy birthday askim, jag älskar dig.

För idag är det min födelsedag, så nu ska vi iväg på Birthdaylunch, vin och nya kläder!
Ha en fin dag allihopa



jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Oslo va
jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du.

 

 

jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams